Att vidga blicken

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret.

Valv gapande bakom valv och ingen överblick.

Några ljuslågor fladdrade.

En ängel utan ansikte omfamnade mig

och viskade genom hela kroppen:

’Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.’

Jag var blind av tårar

och föstes ut på den solsjudande piazzan

tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini

och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

"Romanska bågar" är en av Tomas Tranströmers mest älskade dikter och väcker, som all god konst, grundläggande frågor. I många sammanhang stelnar våra tankar till tvärsäkra svar innan själva frågan ens hunnit forma sig. 

Kan du finna nya sätt att se på tillvaron när du lyfter blicken och utmanar de inövade svaren?