Att uppmärksamma hälsan

Var plåga har sitt skri för sig,

men hälsan tiger still;

därför man talar ej om mig,

som vore jag ej till.

Det är lätt att ta hälsan för given, och Geijers bevingade ord i dikten Odalbonden är fortfarande högaktuella. I undersökningar av vad människor värderar mest i livet hamnar hälsan nästan alltid bland det högsta. Ändå får den ofta stå åt sidan för alla vardagsbestyr. Den glider undan, som om den är för svår att greppa, för diffus. Ofta är det först när vi håller på att förlora hälsan som vi på allvar inser dess värde.

Lek med tanken att hälsan vore som det nordiska sommarljuset. Detta ljus som vi så längtande suger i oss under huttrande grillkvällar, pratar om, sjunger om, firar. Kanske förklaras den vemodiga besattheten vid det nordiska sommarljuset av att varje sommardag innebär ett steg närmare vintern.

En skillnad mellan sommarljuset och hälsan kan vara vår personliga erfarenhet av årstidernas obönhörliga förlopp. Den som har upplevt den tryckande midvintern vet att ta vara på ljuset när det återvänder – intensivt medveten om dess korta varaktighet.

Däremot är det vanskligt, för att inte säga omöjligt, att förutspå hälsans förlopp. Vi vet att hälsan kan försämras, ibland stillsamt och smygande, ibland som med en plötslig åskknall, men vi är skickliga på att förtränga den insikten. Många gånger är det först när vi själva får en diabetesdiagnos, en hjärtinfarkt, en lungcancer som de hälsosamma vanorna får hög prioritet.

Tänk om hälsan kunde förtjäna samma oförställda uppmärksamhet som sommarljuset. En sprudlande fest, en stilla tacksamhet, en allvarlig ansträngning att omfamna den, bevara den, att inte ta den för given.

Hur kan du uppmärksamma hälsan? 
Läs gärna den andra texten om att säga nej för att kunna säga ja. Gå annars vidare för att ta in något av detta i din vardag!