Hoppa till huvudinnehåll
Lutande tornet i Pisa som en symbol för det uthålliga och långsiktiga åldrandet

Att äta för ett långt liv

Hur ska jag leva för att få ett långt liv?"

är en av människans eviga frågor. Låt oss se vad vi kan lära från forskningen.

Ett säkert sätt att förlänga livet är att begränsa kaloriintaget, visar studier på möss och råttor. Ett ständigt kaloriintag leder till ökad inflammation och organskada.Många forskare menar att människan under sin utveckling har levt med begränsade mängder energi och att kroppen därför är anpassad för detta.

Till skillnad från studierna på möss och råttor har liknande undersökningar av apor däremot gett blandade resultat. En del studier visar att kaloribegränsning förlänger livet medan andra inte sett några klara effekter.

Svårt att studera livsstil hos människor

Motsvarande livsstilsstudier går förstås inte att göra på människor. Ett kontrollerat experiment där en grupp människor livet ut får tillgång till mindre kalorier än en annan grupp, samtidigt som övriga livsfaktorer hålls identiska mellan grupperna, vore omöjligt. Dessutom skulle det ta uppemot ett sekel att följa experimentet! Så vi får ta till andra, mindre exakta metoder.

En metod är att studera kostvanorna i de områden i världen som har högst andel personer över 100 år. Dessa studier måste tolkas med en stor nypa salt. Det finns alltid en rad faktorer utöver de man studerar som kan bidra till den långa livslängden – klimat, kulturella faktorer, genetik. Men låt oss ändå titta lite på hur människorna lever i dessa områden.

Vad kan vi lära av Okinawa?

På ön Okinawa i Japan finns anmärkningsvärt många personer som har upplevt sin 100-årsdag. En del typiska drag framträder. De äter mycket grönsaker, men framför allt har de ofta större variation i grönsakerna än vi. De försöker att äta grönsaker i så många färger som möjligt, vilket ger en bredd i näringsämnena. Socker används sparsamt och mest som krydda. De äter inte mycket spannmål och sällan vete. I stället mer havre, korn och råg. Kött äts i små mängder.2

Det är också påtagligt hur mycket mat som kommer från närmiljön. På Okinawa är det fisk, alger och sjögräs som gäller. Men på ön Ikaria i Grekland, som också radar upp 100-åringar, är det annat som dominerar i närmiljön: olivolja, baljväxter, spenat, fisk. Hellre nära än fjärran verkar alltså befrämja ett långt liv.

80% mätt

Det är sannolikt inte bara ingredienserna utan hela ätbeteendet som påverkar livslängden. På Okinawa är ”hara hachi bu” en viktig princip. Det betyder ungefär ”ät dig 80% mätt”. Dagens stora mål är lunchen, medan man är utan mat i långa perioder på kvällen och natten.

Sundheten i dessa uråldriga vanor bekräftas av den senaste forskningen som visar att vår inre biologiska klocka ger en dygnsvariation i insulinfrisättning och sockerupptag. Det gör att vi hanterar födan sämre på kvällen. Många västerlänningar har sitt stora måltidsintag på kvällen, vilket går emot både modern forskning och traditionell visdom.3

Mer än bara kosten

Men ett långt liv handlar inte bara om kosten. Människorna på Okinawa, Ikaria och de andra områdena med hög medellivslängd får mycket vardagsmotion, exempelvis genom trädgårdsarbete, cykling och promenader.

Vidare fäster de stor vikt vid moai, vilket betyder ”möten för gemensamt syfte”. Denna uråldriga strävan efter gemenskap står delvis i kontrast till det moderna individualistiska idealet av självförverkligande.

Hälsa handlar inte bara om att få ett långt liv – utan om att fylla det med meningsfullt innehåll.

Hur vill du fylla dina år?

Må bättre.
Delta i viktig forskning.

Välkommen att delta i en av Sveriges största satsningar för folkhälsan. Du får tillgång till verktyget under tre år och vi analyserar hur verktyget förbättrar din hälsa, ditt välmående och förebygger sjukdom. Studien är frivillig och kostnadsfri. Personer från hela Sverige kan delta.

Dela länken till denna text med någon annan Kopiera länken

Referenser

1. Jasper H. Cell Metabolism Dec 2010

2. Cederholm T, et al., Matens betydelse för åldrande och livslängd. Läkartidningen. 2016. 113:1275

3. Ennart H et al., Den blå maten