Buber

Relationer kan påverka hälsan djupgående. Misstro, konflikter med vänner eller långvariga gräl med familjemedlemmar kan ge svårläkta sår. På samma sätt kan ett samtal om gamla minnen över en kopp kaffe eller en stilla strandpromenad med någon som tar sig tid att lyssna hjälpa oss att uthärda livets påfrestningar.

En person som har haft stort inflytande på vårt sätt att förstå relationer är Martin Buber. Buber är känd för sin åtskillnad mellan Jag-Det-relationer och Jag-Du-relationer.¹

Martin Buber till höger.

Jag-Det

Jag-Det är en avhuggen variant av vad som skulle kunna vara en djup relation. Du har en artig och trevlig diskussion med en vän, en släkting eller en främling, men du är sluten, avvaktande, granskande. Du ger bara en liten bit av dig själv och ser bara en liten bit av den andra människan. Andra exempel på Jag-Det-relationer är när vi samtalar med någon för att vi tror oss kunna ha nytta av att stå på god fot med denne eller när vi hjälper någon med den uttalade eller outtalade avsikten att få en gentjänst. Buber menar att de flesta relationer är Jag-Det.

Jag-Du

I Jag-Du-relationer, däremot, möter vi den andra människan helt som hon är utan tanke på nytta eller gentjänst. Vi släpper oss själva och slukas upp i mötet. Den typen av relationer behöver inte alltid involvera vänner eller närstående. Ibland kan vi vara tillsammans med människor hur länge som helst utan att någonsin riktigt mötas. Det finns å andra sidan människor som vi bara möter en enda gång, men där mötet sker med sådan acceptans att det påverkar oss genomgripande.

Ofta är det inte resultaten av Jag-Du-mötena som vi minns utan lyssnandet och bekräftelsen från en annan människa. Vad fick du ut av mötet? Svaret kan bli: jag var där.²

Bubers tankar har använts i en mängd sammanhang, från konflikthantering i arbetslivet till att hjälpa människor till hälsosamma relationer. Buber själv, som hade judiskt ursprung, menade att i Jag-Du-relationer möter vi också Gud. För den som ser Gud i en annan människa blir det naturligt, menade Buber, att också möta den människan med omsorg och respekt, att vidmakthålla Jag-Du-relationen.

Jaget formas av relationerna

Den som mest lever i Jag-Det riskerar att bli sluten och distanserad. Jag-Du-relationer, däremot, kan hjälpa oss att mogna och visa vår sårbarhet och tillit. Det intressanta är att det är som om man då själv växer, som en bieffekt av att man gett ett rum åt den andra.^3,4

En studie i den vetenskapliga tidskriften Science 2014 visade att möten av typen Jag-Du ökar välbefinnandet och känslan av mening och faktiskt också chansen att andra ska bete sig på liknande sätt (s.k. ”moralisk smitta”), vilket i sin tur kan påverka människors hälsa.⁵

Tomas Tranströmer, som ofta vidrör tankarna på Jag och Du i sina dikter, skriver så här i Näktergalen i Badelunda.

Näktergalens röst stiger inte åt sidan, den är lika genomträngande som en tupps galande, men skön och utan fåfänga. Jag var i fängelse och den besökte mig. Jag var sjuk och den besökte mig. Jag märkte den inte då, men nu.

Tranströmer utgår från Jesus ord i Bibeln om att se varandra även i de mest utsatta lägen och gör sin egen tolkning av Jesus som någon som är med oss när vi är som svagast och mest sårbara. För andra kan det kännas mer naturligt att tolka bilden som en medmänniska som ger oss rum. Ofta märker vi det inte förrän efteråt. Som när ett ledset barn sitter i sin mammas knä och knappt är medvetet om mamman men som efteråt, när allting blivit bra, kan inse att det funnit tröst i den där famnen som inte ställde krav eller fördömde.

Jag-Du är en av människans största utmaningar – och möjligheter. Ibland är det vi som bär andra, ibland behöver vi själva bli burna av någon eller något. På nästa sida får du fundera kring hur dina egna frågor präglas av detta och hur det påverkar din hälsa.